Vincent van Gogh
Vincent van Gogh's Oil Paintings
Vincent van Gogh Museum
1853 – 1890. Dutch post-Impressionist painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  
  

Vincent van Gogh Gallery.org, welcome & enjoy!
Vincent van Gogh Gallery.org
 

Anna Ancher
anna hedvig brondum

ID: 64459

Anna Ancher anna hedvig brondum
Go Back!



Anna Ancher anna hedvig brondum


Go Back!


 

Anna Ancher

Danish Painter, 1859-1935 was the only one of the Skagen Painters that was actually born in Skagen, Denmark. Anna Ancher was born and grew up in the northernmost area of Jutland, called Skagen (the Skaw). Her talent became obvious at an early age and she grew acquainted with pictorial art via the many artists who settled to paint in Skagen. Anna Ancher studied drawing for 3 years at the Vilhelm Kyhn College of Painting in Copenhagen. However, Anna Ancher developed her own style and was a pioneer in observing the interplay of different colours in natural light. She also studied drawing in Paris at the atelier of Pierre Puvis de Chavannes along with Marie Triepcke, who would marry Peder Severin Krøyer, another Skagen painter. In 1880 she married fellow painter Michael Ancher, whom she met in Skagen. They had one daughter, Helga Ancher. Despite pressure from society that married women should devote themselves to household duties, she continued painting after marriage. Anna Ancher is considered to be one of the great Danish pictorial artists by virtue of her abilities as a character painter and colourist[citation needed]. Anna Ancher's art found its expression in Nordic art's modern breakthrough towards a more truthful depiction of reality, e.g. in Blue Ane (1882) and The Girl in the Kitchen (1883-1886). Anna Ancher preferred to paint interiors and simple themes from the everyday lives of the Skagen people and fishermen,   Related Paintings of Anna Ancher :. | Breakfast Before the Hunt (nn02) | Sunshine in the Blue Room (nn02) | sorg | Young Girl in front of Mirror | en bla kjole sys til en kostumefest |
Related Artists:
FURINI, Francesco
Italian Baroque Era Painter, 1603-1646 Italian painter. He was one of the leading Florentine painters of the first half of the 17th century, famous for the ambiguous sensuality and sfumato effects of his many paintings of female nudes. He first studied with his father, Filippo Furini, nicknamed Pippo Sciamerone and described by Baldinucci as a portrait painter, and he completed his apprenticeship in the studios of Domenico Passignano and of Giovanni Bilivert. Inspired by an admiration for Classical sculpture, which he studied in the Medici collection in Florence, and for Raphael, he travelled to Rome, which he reached as early as 1619 (Gantelli, see 1972 exh. cat.). Here he came into contact with Bartolomeo Manfredi and with Giovanni da San Giovanni. In 1623 he assisted the latter on the frescoes of the Chariot of the Night in the Palazzo Bentivoglio (now Pallavicini-Rospigliosi), commissioned by Cardinal Guido Bentivoglio, and also perhaps on the lower paintings (1623-4) in the apse of the church of SS Quattro Coronati, Rome.
Cornelis van Dalem
1535-1576 Dutch Cornelis van Dalem Location Flemish painter. He was the son of a well-to-do cloth merchant living in Antwerp, but of Dutch origin. Cornelis received a humanistic education. His father, who owned land in Tholen, as a vassal to the Counts of Holland and Zeeland, was dean of the chamber of rhetorics De Olijftak (The Olive Branch) in Antwerp in 1552-3. According to van Mander, Cornelis was himself learned in poetry and history and only painted as an amateur, not for a living. Documents in the Antwerp archives invariably refer to him as a merchant, never as a painter, which no doubt accounts for the small number of known paintings by him. He learnt to paint with an otherwise unknown artist, Jan Adriaensens, who had also taught his older brother Lodewijk van Dalem ( fl 1544-85). The latter was inscribed as a pupil in 1544-5 and became a master in the guild in 1553-4. Cornelis was himself inscribed a year after his brother, and he became a master in 1556, the same year he married Beatrix van Liedekercke, a member of an Antwerp patrician family. They lived in Antwerp until late 1565, when, apparently for religious reasons, they left for Breda, together with the artist mother, who had become a widow in 1561. In 1571 several local witnesses testified that van Dalem, who was then living in a small castle, De Ypelaar, in Bavel, near Breda, was strongly suspected of being a heretic. He was never seen in church and was said, on the contrary, to have often attended Protestant services and to have publicly expressed contempt for Papists.
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.






Vincent van Gogh
All the Vincent van Gogh's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved